Bodde där i närheten en gång, känns som en hel evighet sen. Skulle lika gärna kunna flytta dit på heltid igen, köpa en lägenhet, ta med mig datorn hem, sätta numret till pizzerian (som har hemkörning) på kylskåpet och aldrig gå utanför dörren.
Det gnager, snurrar och bubblar. Ligger och lurar i mörkret och när man minst anar det så kommer det fram, precis när man tror att det är okej, att allt är bra, då slår det till. Jag vrider, vänder och maler, kan jag göra om, kan jag göra rätt, vad blir konsekvensen och vad är det jag egentligen håller på med? Har så klart moments of clarity, då jag inser att det jag gör är helt meningslöst, att jag låter det anta abnorma proportioner, att jag måste hålla siktet på målet och fokusera på lösningen.
I de stunderna så är det inte bara vissa enstaka händelser som rannsakas utan hela livet. Varför nöja sig med att slå ner på en mishap när man kan ifrågasätta sin hela existens och de senaste tio årens val?
Jag är så otroligt duktig, fucking awesome, på att älta. Och det kind of sucks.